Varför vill jag vara en ensamstående mamma? Svar på tal!

"Hej, hittade precis till din blogg, jag undrar bara varför du vill vara ensamstående mamma? Sen är jag inte så påläst om det här med insemination men gör dom det i Sverige på ensamstående i din ålder?  Blev lite nyfiken bara, hoppas de e okej att jag frågar :)"

Hej! Självklart är det okej att fråga och jag svarar mer än gärna på era frågor. Varför vill jag vara ensamstående? Det är ju något de flesta absolut inte vill bli, eller? Den enkla förklaringen är helt enkelt att jag vill ha barn och är helt säker på att jag skulle vara en fantastisk mamma, men jag är inte alls intresserad av att ha ett förhållande. Så som jag ser det finns det fler nackdelar än det finns fördelar med att vara två så därför har jag bestämt mig för att strunta i normen och helt enkelt bilda familj på egen hand. Jag är inte intresserad av att resa jorden runt, att festa eller skaffa mig en karriär. Jag är en familjemänniska, har alltid varit och kommer antagligen alltid att vara. Det viktigaste i mitt liv är familjen, vännerna och djuren - resten spelar egentligen inget roll. Jag vill självklart ha ett jobb jag älskar, resa och checka av saker på min bucket list, men för mig är det inte prio 1.

En annan anledning (inte den största) är att jag inte fått en speciellt bra uppfattning av pappor eller förhållanden under mitt liv. Jag har en pappa som verkligen är världens bästa, han har alltid ställt upp för mig och visat att han älskar mig oavsett vad. Jag hade tur. Det finns pappor som slår sina barn, som våldtar sina barn och som avvisar sina barn. Jag har två barndomsvänner som hade väldigt struliga förhållanden med sina pappor, den ena som slog och hotade min kompis och henne mamma. Den andra som är alkoholist och hotade mig och min kompis att han skulle bryta våra ben om vi inte lydde honom. Han var även fysisk mot min kompis, och fick tillslut besöksförbud har jag för mig. Jag tänker på alla barn som blivit skadade av sina pappor, som blivit lämnade av sina pappor eller värre. Jag tänker mig ångesten deras mammor måste känna, hur de frågar sig själva hur de kunde skaffa barn med en sådan människa. Skulden dom måste känna över att inte ha kunnat skydda sina barn. Det finns miljontals fantastiska pappor och det finns fruktansvärt hemska mammor men jag vill helt enkelt inte ha en partner för att jag så otroligt sällan upplevt bra förhållanden i min närhet. Av mina närmsta 10 kompisar har 2 fortfarande föräldrar som är tillsammans/gifta. 8, exlusive mig har skilda föräldrar och många har haft väldigt jobbiga skillsmässor dessutom. Jag vill aldrig behöva vara ifrån mitt eget barn 50 % av tiden, jag vill aldrig behöva tjafsa om ALLT med en annan människa gällande våra barn, jag vill aldrig behöva känna att jag inte klarar mig själv. Jag vill aldrig behöva väcka mina barn mitt i natten, be dom packa sina grejer och fly för att jag är rädd för vad min partner är kapabel till - som min mamma fick göra med mig (inte min pappa). 

Gällande inseminationen, ja, du har rätt. Det är 25 års gräns på att inseminera sig som ensamstående i Sverige, det plus extremt långa köer. Därför har jag bestämt att jag kommer att åka till Danmark där dom inte har åldersdiskriminerande lagar. :) 

Det finns alla typer av familjer, vissa har två mammor, vissa har två pappor, vissa har flera mammor och en pappa, vissa har en mamma eller en pappa och vissa har en mamma och en pappa. Det är varje individs eget val vilken typ av familj hen vill bilda i framtiden och var hen tror är bäst för sina framtida barn. Jag ska skriva ett inlägg om fördelar och nackdelar med att vara ensamstående i framtiden, tänkte skriva det nu men då blir detta inlägget för långt. Hoppas du fick svar på din fråga, och tveka inte om du undrar något mer. Kram och tack för din fråga!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback