30 mars 2017

Igår var en ångestfylld dag. Det blev lite kaos med skolan och min praktik, men det är löst nu. Idag har jag ingen praktik pga kaoset (orkar inte förklara) så idag ska jag och min farmor åka iväg och handla födelsedagspresenter till min lillebror. Hon vet inte riktigt vad han önskar sig så jag brukar erbjuda mig att följa med och guida henne bland alla leksaker :) Om det är något jag förstår mig på så är det barn och deras intressen, så det ska bli riktigt kul faktiskt. Tänkte köpa lite renoveringsgrejer och inredning också, kan visa bilder sen. Är så taggad på att göra om i mitt extra-rum, ska spackla och måla om där samt lägga in en heltäckningsmatta. Jag älskar att fixa och dona, inredning är så himla kul och jag älskar känslan när allt är fint och fräscht. Ska bli kul med ett litet inredningsprojekt helgen, och speciellt kul eftersom mitt extra-rum i framtiden kommer bli mitt barns rum om allt går som jag vill! Så att göra om därinne (det är just nu min walkincloset) ger mitt nestingbehov tillfredställelse. Nu ska jag bara äta upp min frukost och klä på mig sen ska vi iväg. Ha en fin dag! 

 

Dags att blotta sig för hela internet...

För några år sedan ville jag inget annat än att veta vem jag var, vad meningen med mitt liv var och vart jag ville komma i det. Jag var väldigt lättpåverkad och gick igenom många olika faser, som dom flesta gör under tonåren. Jag gick igenom en period där jag kollade mycket på Youtube och blev mer kristen än innan. Jag ville gifta mig med en kristen man, börja gå i kyrkan och läsa bibeln efter att i hela mitt liv ha varit ateist .Jag kollade även mycket på sminkvideos på Youtube och valde att starta en egen kanal om det det och att söka till stylistlinjen på gymnasiet. Hela mitt liv hade jag velat jobba med djur, speciellt lejon eller delfiner men nu ville jag bli stylist. Efter ett tag insåg jag dock att jag inte alls trivdes med att jobba som stylist, men jag hade redan hoppat av gymnasiet en gång och ville inte göra det igen. Mycket hände i den här perioden av mitt liv, jag hade många tankar och många frågor. "Vem är jag?", "Varför finns jag?" och "Vad är meningen med mitt liv?". Om och om igen cirkulerade dessa frågor i mitt huvud och så höll det på i flera år.

Jag bestämde mig för att prova på hur det var att leva så som jag trodde att jag ville, istället för att bara fundera. Jag gick med på några dejtingsidor och försökte hitta en bra man, så som samhället sagt till mig att jag ska. Jag ska hitta en man, gifta mig med honom, flytta hemifrån med mannen, skaffa barn och sedan leva lyckliga i alla mina dagar. Det är det jag lärt mig genom livet, det är så ett vanligt svenssonliv ska se ut. Så jag gick igenom alla som skrev till mig, alla potentiella partners och jag hittade ett par som var intressanta. För att göra en lång historia kort hittade jag till slut en kille som jag bestämde mig för att gå på en dejt med. Dejten var inte dålig på något sätt, och inte han heller men efter det kom jag till insikten att det inte var för mig. Det livet jag trott att jag ville ha, det var inte för mig. Jag har varit singel hela mitt liv för att förhållanden inte är något för mig. Jag trivs med att vara singel, jag trivs med mig själv och jag gillar att vara för mig själv. Så jag bestämde mig för att göra något som är väldigt svårt, jag bestämde mig för att inte följa samhällets normer längre. Något som gör att jag gång på gång under hela mitt liv kommer att ifrågasättas, och den tanken är lite läskig men jag vet att jag är stark och jag vet att jag klarar av att stå för det livet jag vill leva. Man är ändå aldrig helt perfekt, man kan ändå aldrig göra alla nöjda så varför ska jag leva mitt liv efter normerna bara för att göra andra till lags? Är det inte jag som ska trivas med mitt liv och göra val som gör mig lycklig?

Så här står jag nu, 20 år och planerar att inseminera mig. Det enda jag vill och har velat i 7 år är att få barn och nu ligger det precis under mina fingrar. Det är så nära till mitt första försök och jag kan inte vänta. Jag vet fortfarande inte vad jag vill jobba med, vad jag vill göra med mitt liv eller vad som händer efter döden. Men jag vet att jag vill bli mamma och jag har några ideer om vad jag vill göra med mitt liv så det är en start i alla fall. Jag vet inte om någon så ung som jag är någonsin har inseminerat sig, det verkar som något äldre kvinnor gör när dom inser att dom inte kommer hitta en drömprins i tid. Jag kanske är den första 20 åringen som är galen nog att ens fundera på det här, men jag känner i varje cell i min kropp att det är rätt. Det här är rätt väg för mig att gå, och jag är så spänd på med komma skall.

Lånad bild

Välkommen till min nya blogg!

Hejsan! Nova heter jag, är 20 år och bor i västra götaland med min mamma, hennes sambo och min kattunge Maisie. Eller ja, Nova heter jag i mitt huvud i alla fall, på papper heter jag fortfarande Jennifer men det ska det snart bli ändring på. Jag tänkte skriva ett inlägg om mitt namnbyte längre fram, för det finns inte alls mycket information om det på internet faktiskt, konstigt nog eftersom det ändå är rätt vanligt i Sverige. Annars då? Jag går sista året i gymnasiet och tar studenten i sommar! Ni kanske förstår hur mycket man längtar? Jag kan typ inte tänka på annat just nu, framtiden är så nära att jag nästan kan ta på den. När jag springer ut med mössan i handen kommer jag att springa rakt in i ett nytt liv, ett nytt liv med ett nytt namn och nya äventyr. 

I början av mars slutade jag med mina minipiller som jag gått på i 7 år, så nu sitter jag och väntar på att se hur fort menscykeln blir normal igen. Jag slutade med minipiller mest för att jag vill få igång min cykel igen så att jag kan bli gravid, men även för att jag har läst så många fördelar med det. Som att man får mer energi, blir mindre svullen om magen och att man kan gå ner i vikt. Hittils har jag märkt av alla dessa fördelar, men det kan ju vara placeboeffekt också. 

På min fritid umgås jag med min familj och min katt, läser böcker, ser på filmer och spelar spel. Jag älskar även att simma och försöker göra det minst en gång i veckan, det ska tydligen vara bra för både kropp och själ och jag älskar att ligga och flyta runt och ha Novatid en gång i veckan. Det är viktigt för mig. Jag har många intressen, bland annat älskar jag djur, att redigera och designa, att skriva och skapa och att resa. Jag är dessutom helt besatt av serien Game of thrones, har sett alla säsonger 5 gånger, läst alla böcker och lyssnar på soundtracket när jag pluggar haha. Lika besatt är jag av Disney, både filmer och serier och speciellt Disneyland och Disney World - det är verkligen lika magiskt som dom säger. Ett annat intresse är LEGO, vilket kan låta konstigt med tanke på att jag är 20 år, men LEGO är faktiskt för alla och det är inte så ovanligt som man tror med vuxna LEGO-fantaster. Jag började fatta intresse för det när min snart sjuåriga lillebror började få och bygga allt mer, jag har alltid älskat att skapa saker och speciellt arkitektur så att designa och bygga små hus till min lillebror var oväntat roligt. Vi har byggt en hel LEGO-stad i mitt rum och varit på LEGOLAND tillsammans, det känns faktiskt bra att dela intressen med sina syskon även om dom är 13 år yngre. Min lillebror fyller år om två veckor och då funderar jag på att köpa LEGO som vi kan bygga ihop tillsammans. :) 



Jag har alltid kommit bra överrens med barn, dom tycker för det mesta om mig och jag tycker om dom. Jag älskar att vara barnvakt åt min lillebror och hittar gärna på saker ihop med honom även om vi inte bor tillsammans. Jag har nog alltid velat ha egna barn och när min lillebror föddes blev den längtan större. För varje år blir den värre och värre, och nu tänker jag på det flera gånger i timmen. Jag funderar på hur mitt barn kommer att se ut, var mitt barn ska heta, hur barnrummet ska inredas och hur vi ska planera kalas ihop. Jag funderar på hur jag skulle löst problem som kommit upp för min lillebror, vilka intressen mitt framtida barn kommer att ha och hur jag kommer att reagera första gången jag ser mitt barn. Jag är faktiskt bara 2 år yngre än min pappa var när han fick mig, så jag känner mig inte så ung men när man kollar den svenska statistiken så ser man det. Jag vill bara att tiden ska gå snabbare, jag är inte ens rädd inför en framtida förlossning eller problem som kan uppstå, min biologiska drift är starkare än rädslan. Det känns som att man är ämnad till detta och som att mitt liv inte är komplett innan jag blivit mamma. Känner någon igen sig? Känns som att jag är väldigt ensam om att tänka så mycket på barn eftersom ingen av mina kompisar är likadana, men jag vet att det finns folk som mig därute. 


Allt i mitt liv är helt perfekt just nu, jag har min familj och mina vänner, jag har mål och drömmar, det går bra i skolan och jag är snart fri att göra vad jag vill med mitt liv. Det enda som saknas är en liten mini. 
Detta blev en lång introduktion och jag verkar nog lite knasig men helt ärlig, vem är det inte?