Dags att blotta sig för hela internet...

För några år sedan ville jag inget annat än att veta vem jag var, vad meningen med mitt liv var och vart jag ville komma i det. Jag var väldigt lättpåverkad och gick igenom många olika faser, som dom flesta gör under tonåren. Jag gick igenom en period där jag kollade mycket på Youtube och blev mer kristen än innan. Jag ville gifta mig med en kristen man, börja gå i kyrkan och läsa bibeln efter att i hela mitt liv ha varit ateist .Jag kollade även mycket på sminkvideos på Youtube och valde att starta en egen kanal om det det och att söka till stylistlinjen på gymnasiet. Hela mitt liv hade jag velat jobba med djur, speciellt lejon eller delfiner men nu ville jag bli stylist. Efter ett tag insåg jag dock att jag inte alls trivdes med att jobba som stylist, men jag hade redan hoppat av gymnasiet en gång och ville inte göra det igen. Mycket hände i den här perioden av mitt liv, jag hade många tankar och många frågor. "Vem är jag?", "Varför finns jag?" och "Vad är meningen med mitt liv?". Om och om igen cirkulerade dessa frågor i mitt huvud och så höll det på i flera år.

Jag bestämde mig för att prova på hur det var att leva så som jag trodde att jag ville, istället för att bara fundera. Jag gick med på några dejtingsidor och försökte hitta en bra man, så som samhället sagt till mig att jag ska. Jag ska hitta en man, gifta mig med honom, flytta hemifrån med mannen, skaffa barn och sedan leva lyckliga i alla mina dagar. Det är det jag lärt mig genom livet, det är så ett vanligt svenssonliv ska se ut. Så jag gick igenom alla som skrev till mig, alla potentiella partners och jag hittade ett par som var intressanta. För att göra en lång historia kort hittade jag till slut en kille som jag bestämde mig för att gå på en dejt med. Dejten var inte dålig på något sätt, och inte han heller men efter det kom jag till insikten att det inte var för mig. Det livet jag trott att jag ville ha, det var inte för mig. Jag har varit singel hela mitt liv för att förhållanden inte är något för mig. Jag trivs med att vara singel, jag trivs med mig själv och jag gillar att vara för mig själv. Så jag bestämde mig för att göra något som är väldigt svårt, jag bestämde mig för att inte följa samhällets normer längre. Något som gör att jag gång på gång under hela mitt liv kommer att ifrågasättas, och den tanken är lite läskig men jag vet att jag är stark och jag vet att jag klarar av att stå för det livet jag vill leva. Man är ändå aldrig helt perfekt, man kan ändå aldrig göra alla nöjda så varför ska jag leva mitt liv efter normerna bara för att göra andra till lags? Är det inte jag som ska trivas med mitt liv och göra val som gör mig lycklig?

Så här står jag nu, 20 år och planerar att inseminera mig. Det enda jag vill och har velat i 7 år är att få barn och nu ligger det precis under mina fingrar. Det är så nära till mitt första försök och jag kan inte vänta. Jag vet fortfarande inte vad jag vill jobba med, vad jag vill göra med mitt liv eller vad som händer efter döden. Men jag vet att jag vill bli mamma och jag har några ideer om vad jag vill göra med mitt liv så det är en start i alla fall. Jag vet inte om någon så ung som jag är någonsin har inseminerat sig, det verkar som något äldre kvinnor gör när dom inser att dom inte kommer hitta en drömprins i tid. Jag kanske är den första 20 åringen som är galen nog att ens fundera på det här, men jag känner i varje cell i min kropp att det är rätt. Det här är rätt väg för mig att gå, och jag är så spänd på med komma skall.

Lånad bild


Vet en som var yngre som inseminerade sig själv 😄👍 du är inte ensam

Svar: Åh vad roligt! Har inte lyckats hitta någon information om det så tack för kommentaren. Vet du om hon lyckades? Fick hon en bebis? )
Nova Johansson

2017-04-07 // 00:11:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback