Det här med att förlåta...

Jag har aldrig varit speciellt bra på att förlåta, även om jag försökt. Jag har alltid varit den typen av person som är långsint och som kommer ihåg varje snedsteg något tar men jag vill inte vara den personen längre. För länge har jag drömt om dessa personer, för länge har jag drömt om att förlåta och för länge har jag fått en klump i magen när jag hört deras namn. Det räcker nu. Vi är alla runt tjugo nu, vi är vuxna, några av oss har jobb och några studerar. Jag orkar inte vara arg längre, jag vill inte vara arg längre. 

Jag minns för några år sedan när jag hade bråkat på två av mina närmre kompisar i några år, vi sa inte hej om vi såg varandra på stan och de hemsökte mina drömmar. När jag satte mig nej och funderade på saken så insåg jag dessutom inte ens kom ihåg vad det var vi bråkade om, så jag skrev meddelanden till de båda på facebook och vi redde ut allting. Idag kan jag se tillbaka på vår tid som nära vänner utan att tänka på de få åren som vi av fortfarande okänd anledning bråkade och det är så skönt. De har dessutom inte dykt upp i mina drömmar sen dess.

Så är dock inte fallet den här gången. Jag minns majoriteten av bråken med dessa andra personer, jag minns saker de sagt och saker de gjort. Jag minns hur allt började och hur allt slutade och det gör ärligt talat ont fortfarande. Det gör ont att minnas även om det är viktigt att ha erfarnhet för att undvika att samma saker händer i framtiden. Jag orkar inte se dessa personer i mina drömmar längre, jag vill drömma om annat och jag vill gå vidare med mitt liv. 

Du som skadade mig både fysiskt och psykiskt under tre år. Du som trakasserade både mig och mina vänner, förstörde våra saker och gjorde min psykiska ohälsa värre än innan. Du som sänkte både min självkänsla och mitt självförtroende för vad jag trodde var för gott. Du som skrattade när vi bad dig att sluta. Du som aldrig gav mig ett svar på varför du gjorde det du gjorde mot mig och mina vänner. Jag förlåter dig.

Du som låtsades vara vår vän. Du som ljög mig rakt upp i ansiktet och högg mig i ryggen. Du som försökte vända mina vänner emot mig. Du som sa att jag var anledningen till dina sämre val i liv och dina dåliga betyg men sedan lyckades få samma dåliga betyg trots att jag höll mig undan. Du som utnyttjade mig och mina vänner för status, för nöje och för din egen agenda. Du som aldrig uppskattade allt vi gjorde för dig och hjälpte dig med. Jag förlåter dig. 

Du som upprepade gånger svek mig, gick bakom min rygg och gjorde dåliga val. Du som aldrig visade uppskattning eller tackade oss för det vi gjorde för dig. Du som sårade mig djupt för många gånger och aldrig bad om ursäkt från hjärtat. Du som aldrig prioriterade rätt och lät mig stå ditt kast. Du som var som en syster för mig och som krossade mitt hjärta om och om igen. Du som aldrig verkade förstå hur mycket jag stått ut med för din skull, hur många nätter jag legat sömnlös och grubblat över dina problem och hur många gånger jag valt dig för alla andra. Du som svek min familj och inte ens kunde se dem i ögonen och be om ursäkt. Du som inte ansåg att vår vänskap och allt vi gått igenom tillsammans var viktig nog att försöka rädda. Jag förlåter dig. 

Det här var ett tungt inlägg att skriva, speciellt de sista orden i varje stycke. Jag har aldrig varit en person som kastar ord hur som helst, säger jag ett ord så menar jag det. För mig har ord stark betydelse och just dessa ord är väldigt speciella för mig eftersom jag så sällan använt dem. Jag hoppas att det här kommer hjälpa mig att släppa det som hänt och gå vidare med en mindre tyngd på axlarna. Jag hoppas även att jag genom att lära mig att förlåta i längden kommer att bli en mer ödmjuk person och att jag kommer att kunna bli en ännu bättre förebild för mina framtida barn. Tack för att du tog dig tiden att läsa detta. :)


Vart ser du dig själv om 10 år?

Svaret på den frågan förändras ständigt men man kan ju ändå försöka att svara på den ändå. Det kan väl vara kul att titta tillbaka på om tio år och se vad man trodde skulle hända men jag tycker ändå att mina förhoppningar är jordnära och inte helt omöjliga. 

FAMILJ
Jag tror att jag kommer att ha två barn, en tjej och en kille. 

JOBB
Jag tror att jag kommer jobba antingen som förskollärare eller egenföretagare, möjligvis båda. Jag tror även att jag kommer vara kattuppfödare till sidan om.

BOSTAD
Jag hoppas att jag kommer bo i ett radhus med 5 rum, kök och en fin trädgård. 

BIL
Jag tror att jag kommer privatleasa en riktig familjebil, antingen vit eller champangefärgad. Den kommer nog vara utrustad med den bästa tekniken också, finns ju så himla coola utrustningar till bilar nu för tiden.

HUSDJUR 
Jag tror att jag kommer ha min lilla Maisie, en till sibirisk katt, en kanin och några fiskar. Eller en sköldpadda. :) Vill ha en hund också, men skulle inte tro att jag skaffar det inom 10 år. 

ÅSTADKOMMIT 
Jag tror att jag kan ha skrivit och gett ut en bok, jag har en högskoleutbildning och jag har kanske till och med startat ett eget företag. 

Jag är så nyfiken på att få se vad framtiden har att erbjuda och nu när jag äntligen har sprungit ut med den där fina vita mössan på huvudet har jag världen framför mina fötter och jag tänker njuta av att den har att erbjuda. Till att börja med tänker jag ha världens bästa och förmodligen sista sommarlov och det har börjat riktigt bra. På tisdag åker vi till Italien, efter det börjar äntligen Game of thrones säsong 7, alla mina bästa vänner bor kvar i min stad hela sommaren och jag mår psykiskt och fyskiskt bra just nu. Jag är så lycklig, äntligen börjar saker att falla på plats. När jag kommer hem från Italien är det första jag kommer att göra att skicka in mitt namnbyte, sedan kommer jag att ansöka till Komvux och efter det gå till körskolan och anmäla mig och pappa så att vi kan börja övningsköra på riktigt. Hihi! 

Tack till världens bästa klass för dessa tre åren, jag kommer att sakna er ♥ 
Den här dagen kommer att minnas för alltid, det var idag livet började på riktigt. 


ÄNTLIGEN ÄR JAG NÖJD!

Genom åren har mitt hår alltid varit ett ångestladdat ämne, jag har velat ha det ljusare, mörkare, mindre rött, mer rött, slingat, enfärgat osv osv. Jag har gjort allt med mitt hår från att skaffa permanenta lockar till att skaffa löshår och bleka sönder det. Jag har gått till frisören om och om igen, jag har fixat det själv och låtit mamma fixa det. Aldrig har jag blivit helt nöjd. Aldrig har jag fått den färg jag velat. Aldrig har jag varit glad efter ett frisörbesök, men denna gång blev jag det. Jag var hos en superbra frisör i Skövde, Salong torggatan heter den. Supermysig salong, supertrevlig personal och superfint reslutat. Dit kommer jag definitivt gå tillbaka och jag vill tipsa alla jag känner om denna underbara salong. Jag visade en bild på ett balayageslingat hår och tänkte att frisören i alla fall kan få ett hum och hur jag vill ha det, vilken ton och så. Men mitt hår ser nästan exakt ut som på bilden jag visade, mitt hår ser ut att höra hemma på Tumblr och jag är så himla lycklig. Så nu tänkte jag visa er hur mitt hår har sett ut genom tiderna så att ni kan förstå varför det betyder så mycket för mig att äntligen få det så här fint. Enjoy. 

Här är jag 5 år, jag hade långt rakt hår i en ljusbrun nyans. Jättefint faktiskt och jag tycker mycket om denna färgen men efter flera år i samma färg tröttnade jag till slut.

Här är jag runt 10 år, mitt hår är slingat och solblekt och börjat få en orange ton. Jag har även lugg vilket absolut inte passade mig. 

Här vet jag inte hur gammal jag är, men detta är efter att jag börjat färga mitt hår. Det är tunt, slitet och har tjocka blonda slingor i en varm ton. 

Detta är efter att jag helblekte håret första gången, vackert haha. 

Så här såg mitt hår ut länge, jag var tvungen att låta det vila för att det inte skulle falla av och fick gå runt med ljusgult hår och mörkbrun utväxt... 
Detta är efter en misslyckad hemmablekning av min utväxt, det slutade mig en massa silverschampo och jag fick regnbågsfärgat hår. Efter detta färgade jag håret brunt igen. 

Så här såg mitt hår ut när jag hade färgat tillbaka det bruna två gånger (gjorde en hemma ombre som jag faktiskt var riktigt nöjd med), det var supertorrt och slitet och tunt som ni kan se. Aldrig hade jag haft så här tunt hår innan men nyansen på håret älskar jag faktiskt. Fick dock aldrig tillbaka denna nyansen när jag var tvungen att färga igen pga utväxten. 

När mitt hår hade växt ut och blivit tjockt och fint igen fick jag för mig att göra en rosa dipdye hemma i mitt sovrum. Japp. Ni hörde rätt. 

Så här såg det ut i slutet av 8an, då var jag 15 år. Helt okej ändå, dock lite runt men inte så fult? 


Exakt ett år senare på 9an avslutning såg jag ut så här, mörkbrunt hår som var långt men slitet. Här har ni även bevis på att mitt hår växer som ogräs hahah.

Under gymnasietiden har jag kapat mitt hår säkert 4 gånger då det har växt enormt snabbt och varit så tjockt och tungt att jag helt enkelt inte orkat med det. Detta var en gång innan mamma klippte mig. 

Detta var en annan gång innan jag kapade mitt hår och här ser man tydligt det som jag hatat under så många år. Det ser oranget ut och slingorna är ojämna. Detta var efter ett frisörbesök som jag var otroligt missnöjd med. 

Så här såg mitt hår ut innan solens strålar gjorde det oranget ännu en gång, här älskade jag mitt hår. 

Här syns också tydligt hur oranget mitt hår har varit... Men idag, idag ser mitt hår ut så här!!!!!!! 


Det här är så alltså mitt hår. Tunna slingor, min egen färg i botten så att jag slipper utväxt, inga orange eller gula toner och så himla tjockt och mjukt. Jag har aldrig tidigare älskat mitt hår så här mycket, det här passar mig aå bra och gör även att jag ser brunare ut hihi. JAG ÄR SÅ GLAD! Och det var inte ens dyrt, 1 500 kr för denna förvandlngen och det var värt varenda krona. 

Detta var min referensbild inför besöket, men jag trodde inte att jag skulle få hår ens i närheten av det på bilden men nu ser jag knappt skillnad på mitt och denna kvinnas. Helt fantastiskt. 


Tidigare inlägg