Öppen eller anonym donator?

Detta är en väldigt känslig fråga, så därför ber jag er att inte läsa vidare om ni lätt blir triggade av detta ämnet. Ja, jag vet att det bara är lagligt med öppna donatorer i Sverige, men det är också därför det är sådana långa köer här. Vissa  får vänta i flera år på att ens få försöka att bli gravida, medan man kan åka till ett annat land och göra en insemination på drop in om man så vill. När det är olagligt att donera som anonym vill helt enkelt färre män donera, och då blir det längre köer. Jag kan välja en öppen donator nu med men jag tänker att det för med sig fler nackdelar än fördelar. Jag ska citera ett stycka ur det handskriva brev som en donator som jag funderar på att avnända mig utav har skrivit till barn som blir tills med hans hjälp. 

"Du kanske undrar varför jag har valt att bli en anonym donator och som jag sa tidigare vill jag gärna göra det jag kan för att hjälpa till men jag ville inte ha någon typ av förhållande med dig. Inte för att jag inte skulle vilja känna dig, du är helt säkert en fantstisk person men för att din förälder skulle få ha dig i fred. Din förälder längtade efter dig och älskar dig mest av allt, jag hjälpte bara till lite på traven."

Sedan skrev han en massa fina, inspirerande, rörande och peppande saker till barnet också men det hör inte hit. 

Nackdelar med öppen donator: 
*Donatorn har bara gått med på att träffa barnet en gång, efter det har donatorn rätt att neka träffar. 
*Donatorn kanske inte lever upp till barnets fantasier och förhoppningar. Barnet kan bli besviket om donatorn inte är som barnet hade hoppats. 
*Barnet kan känna sig oönskad om donatorn inte vill ha kontakt med barnet, eller nekar till fler träffar. 

Fördelar med anonym donator: 
*Barnets bild av donatorn kommer att förbli en fantasi och aldrig förstöras, hen kan få skapa en helt egen bild och uppfattning om donatorn och aldrig behöva känna att hens förhoppningar var för höga. 
*Barnet behöver aldrig känna sig oönskat eller påträngande, donatorn valde att vara anonym det har ingenting med barnet att göra. Det är bara så det är. 

Så mitt val är klart. Jag får helt enkelt försöka tänka på vad som jag tror mitt framtida barn skulle må bäst utav och inte lyssna på omvärldens åsikter och tankar. Det kan vara svårt, men att gå emot strömmen är i alla fall något jag är bra på. 

Att välja donator.

Jag skulle säga att det absolut viktigaste valet man kan göra är att välja donator eller partner att få barn med. Det valet kommer att påverka ett framtida barns liv mer än något annat och när man jämför fördelarna och nackdelarna med att inseminera sig vs att bli gravid på vanliga, hetrosexuellt normalt sätt så blir det tydligt för mig att jag har gjort rätt val. En man som jag passar ihop med, som passar ihop med mig, som har allt det jag vill att en donator ska ha och ser bra ut - det skulle bli extremt svårt att hitta. Nästan alla har någon typ av sjukdom i släkten, någon allergi eller något synfel, sen ska de få procenten som inte har det passa ihop med mig och ha rätt personlighet också? Det existerar helt enkelt inte, man måste alltid kompromissa och prioritera när det gäller att hitta en partner men när det gäller en donator kan man vara precis så petnoga som man vill. 

De viktigaste egenskaperna hos en donator för mig är att han ska vara hälosam, han ska helst inte bruka alkohol eller tobak ofta, han ska ha en utåtriktad personlighet (jag är introvert och var jätteblyg som liten, vill att mitt barn ska ha 50 % chans att slippa det), att han är emaptisk och tycker om djur, att han inte har några allergier och inga synfel. Jag vill även att donatorn (man kan se en bild på hur dom såg ut när dom var små) ska vara någorlunda lik mig när jag var liten, för att mitt framtida barn ska vara lik mig. Hårfärg, ögonfärg och så var jag inte få noga med. Jag har nog allt möjligt i mina gener ändå så det bryr jag mig inte så mycket om. Men att donatorn är hälsosam och har bra gener gällande sjukdomar osv är viktigast av allt för mig, vill ge mitt framtida barn en så liten risk som möjligt att bli sjuk. 

Jag har faktiskt redan valt donator, det vill säga om den donatorn finns kvar när det är dags för min insemination. Han är ungefär lika lång som mig, var blond som barn men blev brunett med åldern. Han har lite självfall men det syns inte då han har kort hår. Han har blå ögon och väger ungefär samma som jag, han har samma skostorlek (mäns skostorlekar är dock större än kvinnors) och han är Dansk. Han bär inte på några ärftliga sjukdomar, har inga synfel eller allergier. Han studerar till att bli lärare och har gjort volontärarbete utomlands. Han talar fyra språk och beskriver sig själv som glad, empatisk, spontan, lugn och rolig. Han har besökt över 25 länder och älskar att resa precis som jag. Han tycker om att röra på sig och sportar ofta. Han är en familjär person och drömmer om att skaffa en familj med sin flickvän i framtiden. Hans avlida släktningar dog vid hög ålder och hans föräldrar är friska precis som hans syskon. Och det nästan bästa av allt, han har skrivit ett handskrivet brev till de barn som blir till med hans hjälp. Det är jättefint och man blir nästan tårögd, han verkar vara en helt fantastisk människa. 

Jag hoppas verkligen att detta blir min donator, han är verkligen helt perfekt och ni skulle bara se bilder på han som barn. Så himla söt och många drag som liknar mina när jag var liten. 


Här var jag runt 4-5 år gammal och ser precis likadan ut som jag gör nu. Jag har så markanta drag i mitt ansikte att jag aldrig misstagits för att vara någon annat, att alla alltid minns mig och att dagisfröknar jag hade ALLTID känner igen mig. Jag vet många som ser helt annorlunda ut från när dom var små, men inte jag. Jag har inte förändrats på 16 år, hahah. 

Skaffa barn - utan en man?

Ibland tänker nog alla "det var bättre förr" och även om det är sant så finns det faktiskt vissa saker som är bättre nu. Inseminering är en av dessa saker och det är precis det som jag planerar att göra. Jag vet inte hur gammal den yngsta kvinnan som inseminerat sig som ensamstående var, men jag vet att det är ovanligt att vara så ung som jag är och gå i dessa tankar. Eller jag går ju inte i dessa tankar, det är ju inget jag funderar över - det är planerat och bestämt. Jag har valt att använda mig utav ett företag som heter Cryosinternational och jag är verkligen supernöjd med det valet. Det är så enkelt att använda deras hemsida, dom har väldigt många nöjda kunder och verkar vara ett bra, seriöst företag. När man ska välja donator inför sin inseminering finns det många saker att bestämma sig för, vilken hårfärg, ögonfärg och blodtyp ska donatorn har? Eller spelar det ingen roll? Man kan se bilder på donatorerna, läsa om deras intressen och liv, se deras släktträd och vilka sjukdomar (om några) som finns i släkten. Man kan läsa ett handskrivet personligt brev om varför donatorn valt att donera och man kan se bild på donatorerna som barn.

Det jag tycker är viktigast är att donatorn är lik mig på något sätt, antingen hårfärg eller ögonfärg eller ansiktdrag och att donatorn har bra gener och är frisk. Med tanke på att över 90 % av alla som vill donera nekas kan man ju dessutom tänka att oavsett vilken dontor man väljer finns det en god chans att få en frisk och stark bebis, och det är viktigt för mig.  Jag har faktiskt redan nu börjat kolla på olika donatorer och bläddra bland dom olika alternativen, det känns så himla bra. Jag kan knappt föreställa mig lyckan om det här faktiskt skulle gå och jag får se två streck på den där stickan. Det känns som en dröm, som att det aldrig kommer att hända mig men vi får väl se. Hoppas kan man, men jag är beredd att lägga så mycket tid och pengar som det bara behövs för att få det jag vill mest av allt. Att få bli mamma.

https://dk.cryosinternational.com/ - klicka här för att lära er mer om inseminering!

Tidigare inlägg